Jag har inte träffat Er sedan i torsdags morse. Vi har varit bortresta Pappa och Jag. Mormor och Moster har bott hemma hos oss och har hållit Er fullt sysselsatta. När jag kommer hem pratar Lilla oavbrutet. Om mostårtor med korv. Om häxhattar och katter. Om pumpor och ballonger. Om badparken och stan. Konversationen fylls på av -förstår du?, -ja så äre!, -och då sa Mormor/Moster och -såååå... Jag lyssnar och är lite paff. Pratade Du verkligen så här mycket innan vi åkte? Så mycket? Har jag gjort Dig mindre än Du är i mina tankar? Eller har Du blivit så här stor medan jag var borta? På fyra dagar? Nej, det är nog för att Du har så mycket att berätta. Och för att Du har längtat efter att berätta det. Du vill vara nära nära. Och Du vill kramas och pussa mig hela tiden. Små varma runda armar runt min hals. Lockar i nacken. Ord som strömmar ur Dig som om Du var orolig att jag skulle sluta kramas om Du slutar prata.
Sen stannar Du upp. Frågar vart vi har varit? Moster har visat på jordgloben vart vi var. Har vi varit på Globen undrar du? Globen där Stora och jag var förra veckan? Nej, svarar jag. Inte den globen. Sen frågar du om vi hade det trevligt jag och Pappa? Vad gjorde vi? Vad såg vi? Liten och frågvis. Frågor större än vad Du förstår. Oj vad jag har saknat Dig!
Jag har saknat Dig Stora också. Tålmodigt väntar Du på att Lillasyster ska prata klart. Sen vill Du berätta. Om Badparken och om lekar. Om nya leksaker och om hur Moster gjorde pumpan. Och om mostårtan med korven. Den var tydligen något alldeles extra. Du kryper också upp i knäet och säger -Jag har saknat dig Mamma. Ibland har jag gråtit efter dig.... men inte idag! och så piper Du iväg. Visar nya leksaker, visar pumpan med ljuset på balkongen. Innan Ni ska lägga Er, Du och Lilla, så busar Vi. Du får prata i baby-lyssnaren när Pappa och Lilla är i barnkammaren. Lilla blir paff, och glad. Du skrattar så Du kiknar. Lilla hör skrattet och kommer till oss. Vi busar på sängen innan Vi sover. Jag ligger hos Lilla tills Hon somnar. Och sen gör jag som jag brukar och kryper ner hos Dig en liten liten stund trots att Du redan sover. Jag vet att Du märker det ändå och kommer ihåg. Men mest gör jag det för min egen skull.....
01 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar