För Du är ju Stor

-När kommer jag att få ett större bord mamma? Det är en fråga som jag hör dagligen. Du Stora sitter böjd över barnkammarmöbeln (litet bord och tre små stolar, modell IKEA) och Du drar långa raka streck med penna och linjal. Vi har plockat fram en skrivbok och Du har själv skrivit ditt namn och noga bokstaverat H Ä R Ä R V Å R A T A L F A B sen tog det slut med plats. Vid det lilla lilla bordet i barnkammaren fylls boken av bokstäver, teckningar och ritningar till hus och viktiga maskiner. Pennan, linjalen och ett förstoringsglas förvaras i en burk högt uppe på Din hylla så att inte Lilla ska nå dem. Du kan ta ner dem själv ändå, för Du är ju stor. Men det är lite trångt att jobba vid bordet tycker Du. Särskilt när Lillasyster också ska vara med. Samtidigt är det så mycket roligare att jobba just i barnkammaren än i tex köket. Lösningen? Ett köksbord i barnkammaren. Ett riktigt stabilt, med två stabila stolar till. Beställningen är lagd, det kommer en påminnelse varje dag. Jag måste bara hinna fixa. Tålamod är också en dygd...

Ord Påverkar Handlingen

Jag är en person som tycker att det är viktigt med ord. Att hur vi formulerar oss formar den verklighet vi lever i. De ord och de metaforer som vi använder påverkar hur vi agerar, vad vi minns och hur de runt om kring oss svarar. Dessutom är jag barn till en språkfokuserad jurist. Lilla Du verkar har plockat upp stafettpinnen. Ord påverkar handlingen. Hört i helgen:

Stora: Mamma Lilla puttade mig! Hon måste säga förlåt!

Lilla: Nehej

Stora: Joho

Lilla: Nehej

Stora: Joho, hon gjorde det jag lovar!

Jag: Lilla puttade du Storebror?

Lilla: Nehej, jag har inte puttat honom. Jag SLOGDE honom!

När i ditt två och ett halvt år långa liv har du hunnit plocka upp det här? Eller kommer det med generna? Framförallt kan jag ju fundera på vartåt det barkar, och vilka krav på exakta formuleringar som ligger i min framtid. Tur att äpplet inte faller långt från trädet och att jag är förberedd!