I måndags förmiddag vinkade jag hej då till Er stående på trottoaren utanför vår port. Ni satt i Morfars bil, fulla av förväntningar inför kommande äventyr och med små ryggsäckar packade alldeles på egen hand. Stora hade packat musikinstrument och vapen. Lilla hade packat pyjamasen, filten, gosedjuret och skor till dockan. Jag kan inte hjälpa att jag funderar på det där med flicka/pojke när sådant händer. Eller så handlar det bara om person. Men Lilla packade i vart fall för trygghet och Stora för lek (och överlät fixandet av tryggheten på mig). Nöjda med er packning åkte Ni i vart fall iväg, vinkandes. Med i bilen fanns så klart även allt det där andra, det som jag packat. Tandborsten, ombytena och medicinen.
Igår kväll kom Ni hem igen. Jag hade inte ringt, jag ville inte störa. Men jag hade längtat efter Er. Så klart. Mina Hjärtan. Lika glatt vinkande när bilen parkerade som när Ni for. Lilla stod tålmodigt och väntade medan jag monterade ur bilbarnstolen. Kramade mig bakifrån och blev ledsen när jag bad Henne flytta sig lite. Det skar i mitt Mammahjärta när Hon grät och sa - men jag fryser om armarna mamma! Jag ville värma dem på dig! Så då skyndade jag på med stolen och sen värmde Vi armar, händer och hela oss med kramar. Vi gick in och först Morfar och sedan även Tantann hjälpte er att berätta allt vad Ni hade gjort.
Lunch och lekstugan på Nordiska Museet ända tills de stängde. Sen bada, fiskpinnemiddag, måndagsmys med chips, filmkväll och massor utav glass. Ni sov hela natten. Eller inte riktigt. Stora berättade att Han smugit upp mitt i natten, hämtat sitt gevär och sen somnat om. Morfar och Tantann hade inte märkt något. Inget alls. Inte ens att geväret var flyttat. Tisdagen började med fniss under täckena, frukost, film, lek och mys innan det var dags för Junibacken. Även där lunch och lek till stägningsdags. Och så hem. Gårdagskvällen avslutades med massor av kramar, sagor och mys.
Sen kunde Ni inte sova, för Ni hade sovit i bilen. Och jag blev tokig av att ligga och vänta i Lillas säng när Hon låg och snurrade runt, sjöng sånger och läste ramsor. Och av Stora som låg och läste sagor lite halvhögt och sparkade i väggen. Men det är en annan historia. En historia i det stora om mitt eget tålamod och hur Ni övar mig i att utveckla det.
11 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar