Feber och Ont i Fötterna

Lilla Du har nu varit sjuk i flera dagar. Feber men inte några andra problem. När jag frågar Dig om Du har ont någon stans (i mitt stilla sinne funderandes på en hel uppsjö av olika åkommor) så svarar Du -Nej... eller jo i fötterna!

I fötterna alltså. Feber och ont i fötterna. Vad i hela världen skulle det kunna vara? Mul- och klövsjukan? Nej. Det krävs inte många minuters funderande för att komma fram till svaret. Att Din feber har lett till att Du varit hemma i ganska många dagar i rad och att Du, när Du är hemma, ALLTID går runt i skor. Varav vissa börjar bli för små, något som Du likt en av Askungens styvsystrar ihärdigt förnekar när Du stoppar ner fötterna i dem. Oftast dessutom med fel sko på fel fot. -För att Jag vill ha det så! Det är fint! Finast! De finaste kalasskorna KAN bara inte ha blivit för små. Klipperti klapperti på hallgolvet; och så har febern lett inte bara till att lilla Tanten som bor under oss får sina dagara störda utan också till fotont. Hör symptomen ihop? Ja. Men inte som man kanske först skulle kunna tro.

Andra saker som 5:e dagen hemma sjuk innebär är tristess. Enorm tristess. Vi har ritat. Vi har lekt kök. Vi har pusslat. Vi har byggt med Lego. Vi har lekt med Snövit och Barbie; kanske en otippad kombination men här hos oss så är de bästisar. Vi har sett Lotta-filmerna många många gånger. Vi har sett små Einsteins ännu fler. I mitt huvud ekar hela tiden "vi reser vitt och brett i vår egen rymd raket, genom sol och regn vi är Einsteins!" I ren desperation åkte jag iväg och köpte pärlplattor igår. Till Storebrors förtjustning, och lite till min. Inte till Din. Eller ja... Du tyckte att det var roligt att gräva runt i pärlburken så att pärlorna flög iväg över hela köket. Och sen var det, en kort stund i vart fall, roligt att krypa runt och plocka upp dem. Men då kom Du plöstligt på att Du var sjuk. Trött. Trött i huvudet. Trött i fingrarna. Trött i armarna. Och trött i benen. Så du delegerade raskt upplockningen till mig. Tog en pepparkaka och satte på Einsteinsfilmen igen. Det kan jag ju notera för historien. Detta var veckan då Du lärde dig att själv använda fjärrkontrollen till DVDn. Ett litet steg för Lilla, men ett stort steg för resten av familjen... Både på gott och på ont.