En Dag Som är Bara Din och Min

I natt ställde vi om klockan. När min Stora vaknar lyckas jag övertyga om att det fortfarande är natt eftersom att det är mörkt ute. Vi smyger ut ur barnkammaren. Dina fötter är som isbitar mot mina ben under täcket i sängen. -Du är varm som en Stekpanna Mamma! Jag och Pappa sover vidare. Du väntar in den nya dagen. En hel timme väntar Du, jag hör hur Du pratar tyst för dig själv. Funderar på vad som kommer efter 39. Börjar om på noll igen. - 35 36 37 38 39... 30-12? Nej. Noll igen... Du räknar och väntar. Lillasyster vaknar och sen är det dags för TVprogram. Playhouse Disney. Frukost; fil, tunnbrödsmörgås och apelsinjuice. Lillasyster Hon vill ha ägg men det vill inte Du. Bara lite. Bara det vita. Med salt men inte med kaviar. Vi pratar om vad det är för dag idag. Inte bara söndag utan även dagen då Vi ska ta tåget till Stockholm bara Du och Jag, och se Walking with Dinosaurs live på Globen. Du säger att Du är nervös och Vi pratar om hur de får robotorna att röra sig. Så att Du inte ska behöva bli rädd när Du ser dem.

Innan Vi åker byter Du om till en av tröjorna med Dinosaurier på, sen går Vi till tåget. Pendeltåg till Stockholm för första gången är också spännande även om sömnen kommer smygande i Älvsjö. Toakö och sedan lunch på McDonalds på Vasagtatan innan Vi tar tunnelbanan till Globen. En tunnelbanevagn full med barn med stjärnor i ögonen och spänningen stiger. Hela Globen är fylld med människor med höga förväntningar och när Du ska välja en souvenir kan mitt Mammahjärta inte hålla emot. Du väljer Dinosauretofflor och en liten sak som lyser. Jag väljer en T-shirt, till Dig så klart. Sen det nästan viktigaste: Popcorn och godis. Vi letar reda på våra plater på 8:e raden, petar in hörselskydden i örnen och väntar in att showen ska börja. Dinosaurierna är inte läskiga, bara coola och Du blir inte rädd. Bara en gång. När T-Rexen ryter och stirrar oss rakt i ögonen. Men det går bra. Värden för showen avslutar med att säga att dinosauriernas ättlingar fortfarande finns kvar bland oss. Att varje gång Vi ser en fågel så ser Vi egentligen en dinosaurie. Det ska Du berätta på dagis talar Du om på tåget på vägen hem. På vägen hem går Vi genom parken, för Du är inte mörkrädd och Du kan hålla mig i handen så att jag inte blir rädd. Mammas hjälte.

Väl hemma får Lillasyster låna saken som lyser så att Hon inte ska bli ledsen. Det fungerar och du visar dina Dinosauriefötter för Pappa. Du berättar för Pappa och Lilla A, men inte allt, vissa minnen har Vi tillsammans bara Du och Jag. Efter maten somnar Du helt utslagen i soffan. Imorgon är en ny dag, den börjar en timme senare än vanligt och kanske med kalla fötter under mitt täcke, igen. Livet är underbart.